Tänk dig att du är upp över öronen förälskad. Du kanske till och med har känslan av att du mött mannen eller kvinnan i ditt liv. Ni väver tillsammans planer för framtiden och livet känns ljuvligt. Det finns bara ett problem. Föremålet för dina djupa känslor har barn. Bonusbarn. 

Det låter inget vidare när man lägger fram det på det sättet. Som att barn vore lika med problem. Men faktum kvarstår att det nya förhållandet blir mer komplicerat när det är barn inblandade. Man har inte bara sig själv och sin nya partner att ta hänsyn till utan också andra människor som för alltid kommer att vara involverade i ens liv.

Jesper Juul, familjerådgivare och författare till boken ’Bonusföräldrar Möjligheter och Fallgropar’, säger att det inte finns någon manual för hur man ska undvika att saker och ting blir besvärligt eller gör ont, men det finns ändå en del riktlinjer man kan följa när man får bonusbarn, med betoning på bonus.

Tajming

En av de viktigaste sakerna att tänka på, enligt Jesper, är tajming. En skilsmässa är alltid något som är svårt för ett barn. Det är oerhört viktigt att vi som vuxna förstår det och inte låter sig luras av att barnet kanske leker, skojar eller är näsvist. Barnet måste plötsligt förhålla sig till en förändrad världsbild och ska dessutom slussas fram och tillbaks mellan två hem. Det tar ifrån dem känslan av att ha en fast punkt och trygghet i sitt liv och det måste få lov att finnas utrymme för reaktioner från barnets sida. Att plötsligt komma dragande med en ny person som barnet ska ta ställning till, vänja sig vid och dessutom dela mammas eller pappas uppmärksamhet med, är inte alltid det bästa. Man gör klokt i att vänta ett tag tills barnet har vant sig vid sitt nya liv.

En annan viktig sak är att prata öppet med barnet om dess känslor inför allt det nya. Barn är inte dumma. De snappar upp och känner in, men vet inte alltid hur de ska förhålla sig till saker och ting. Att ha en öppen diskussion om hur barnet känner, utan att för den sakens skull lägga över ansvaret för den vuxnes liv och beslut på barnet, skapar trygghet och en känsla av gemenskap.

Jesper skriver i sin bok att barn har en knivskarp förmåga att känna av vuxna och att de sällan har fel även om de inte uppfattar allt. Det betyder att det första intrycket är väldigt viktigt när det är dags att introduceras för bonusbarnet. Skippa tillgjord vänlighet, i relationen med ett barn är det bara äkthet som skapar kontakt, tillit och vänskap. Jesper skriver också att en förälder kan klara sig i flera år med att spela rollspel, men det beror endast på barnets förbehållslösa kärlek till föräldrarna. Andra vuxna skulle underkännas om de gjorde samma sak.

Barn fungerar olika, precis som vi vuxna. En del har lätt för att bjuda in människor i sitt liv medan andra avvaktar och iakttar länge innan de vill umgås. Följ alltid barnets takt! Glöm inte att ett barns förtroende är en av de största gåvorna man kan få. Vårda det väl!

Kenneth Larsson, psykolog och parterapeut, säger att bekräftandet av barnens känslor är något av det viktigaste vi som vuxen kan göra. Inte genom ”psykologsnack” utan genom att helt enkelt bjuda in till ett öppet och ärligt samtal där man visar barnet respekt.

Visa att det barnet säger är viktigt för dig. Du som vuxen har ansvaret, men barnen är en del av familjen och måste få ta plats och ha möjlighet att göra sin röst hörd i lika hög grad som de vuxna. Det innebär inte att barnen ska styra familjen, men de måste få vara en jämlik del av den.

De vuxna måste vara vuxna

Att anpassa sig till två hem, nya människor att dela livet med och ofta en sorg över att föräldrarna inte längre lever ihop måste underlättas för barnet. Förutom att öppet prata med dem om känslor och allt det nya kan föräldrarna, både de biologiska och bonusföräldrarna, hjälpa barnet genom att själva bete sig vuxet. De måste förhålla sig, om inte hjärtligt, så i alla fall hövligt mot varandra, säger Kenneth Larsson. Det är inte alltid det lättaste när det ibland kan finnas infekterade sår med i historien, men man är alltid skyldig barnen denna ansträngning.

”Om inte de vuxna kan bete sig på ett sätt som får barnen att känna att deras nya verklighet är helt i sin ordning och att de kan känna sig trygga i den så skapar man ännu fler problem och i värsta fall trauman för barnet”, påstår Kenneth som genom sina tjugo år som psykolog har stött på många fall där skilsmässor trasat sönder familjer helt.

Prata med bonusbarnet

Den som kommer in som ny vuxen i ett barns liv bör försöka få tid att prata med barnet på tu man hand. Ett tips är att då vara helt ärlig, något som är ett genomgående tema när man har med barn att göra. Barnpsykologen Lisa Petersen säger:

”Försök inte för mycket, barn tycker ofta att det är jobbigt. Var dig själv och erkänn att du också är nervös, rädd eller osäker. Visa barnet att du är intresserad av vad det har att säga och fråga om du får be barnet om hjälp när du inte vet riktigt hur du ska bete dig. Prata om att man kan känna olika saker på samma gång, som att vara glad över sin förälskelse, men samtidigt tycka att saker är svåra, till exempel att de egna barnen eller bonusbarnen gått igenom en skilsmässa. Var också medveten om att barnet har rätt till sina föräldrar. Det är inte egoistiskt för att det vill ha uppmärksamhet. Du som vuxen måste hitta din plats i barnets liv precis som det måste anpassa sig till dig.”

Anna Bredenlöw är bonusmamma till en tjej som idag är över tjugo år. Hon kom in i barnets liv när hon var elva år och upplevde aldrig de första åren som några problem.

”Min bonusdotter är alltid så glad och positiv så det var aldrig några problem att ha med henne att göra. Hennes glädje smittar av sig än idag. Under tonåren var saker lite jobbigare, mycket eftersom hon haft olika uppfostran i sina två hem. Det kan inte vara lätt för barn att kastas fram och tillbaks på det viset. Idag är min bonusdotter vuxen och vi har mer en vänrelation. Det ser jag som en gåva.”

Aengeln Englund har blivit bonuspappa till en flicka med en kromosomskada och glädjer sig åt allt det hon lär honom i livet.

”Jag har lärt mig mycket av Matilda. Hon är en fantastisk person, och i och med sitt handikapp, så har hon kanske en annan syn på världen än vad vi andra har.”

Uppfostran

Forskning har visat att det som gör intryck på och fastnar hos barnen inte är de gånger föräldrarna tar på sig sina uppfostringsroller och domderar. Istället är det allt det vi gör i vardagen som visar barnen hur man beter sig. Hur vi pratar, äter, bemöter andra människor, löser problem och så vidare. Enligt Jesper Juul är detta något positivt för bonusföräldern eftersom alla försök att börja uppfostra bonusbarnen är dömt att resultera i vredgade uttryck som ”Du är inte min mamma/pappa” och liknande. Jesper skriver i sin bok att det är viktigt att vi hörsammar barnen i detta. Man kan tänka sig själv hur man känner sig om någon annan kritiserar en. Det är bättre att på ett respektfullt sätt prata med barnet. Han tar upp exemplet om dåligt bordsskick och ger där rådet att man kan använda följande mening:

”Jag klarar inte av när du äter på det viset. Skulle du kunna sluta för min skull?”

Man har då markerat vad man tycker utan att för den sakens skull kränka barnet. Det kan ta några gånger, men i längden kommer du med kommentarer som denna vinna respekt från barnen. Jesper tar också upp problemet med när en förälder av dåligt samvete inte sätter några gränser för barnet. Han råder där de vuxna att i enskildhet diskutera problemet, på ett taktfullt och empatiskt sätt. Att inte ha gränser att förhålla sig till är i sig skadligt för barnen och i förlängningen också för ditt och partnerns förhållande, men man måste komma ihåg att denna gränslöshet i det här fallet kommer sig ur kärlek till barnen. Föräldern måste inse att han eller hon inte gör barnet någon tjänst genom att inte sätta upp gränser, det viktiga är att det läggs fram på ett sakligt men empatiskt sätt.

Lisa Pedersen sammanfattar slutligen sina fem bästa råd till dig som vuxen i ett förhållande där andras barn är inblandade:

• De vuxna måste komma överens. Man måste inte vara vänner, men för barnens skull måste man hitta ett sätt där saker kan fungera smidigt och respektfullt.
• Var dig själv. Barn ser igenom rollspel på en gång. Visa barnet respekt och ärlighet, så kommer du att få det tillbaks.
• Låt det ta tid! Barnet, och kanske också de vuxna, behöver tid på sig att smälta skilsmässan och kanske inte är redo för en ny vuxen i sitt liv än. I ett förhållande där det finns barn med måste barnet alltid få komma först. Vi får inte glömma att barnet står maktlös inför de vuxnas beslut, även om de i högsta grad även påverkar barnet. Det är barnet som ska flytta fram och tillbaks och hantera olika uppfostringssätt, inte de vuxna.
• Prata med barnet. Lär dem inte att stänga in sina känslor. Sätt er ner tillsammans allihop och prata. Barnet kommer att känna trygghet i att lugnt kunna diskutera med de vuxna om både positiva och negativa känslor
• Om det finns egna barn, ansträng dig för att inte särbehandla dem inför bonusbarnet. I en familj måste alla behandlas med samma respekt, både bonusbarn och egna barn.